Reflektioner kring min egen lektion!

Jag gick in till eleverna med min "tänkta" lektion i bckfickan, eleverna känner mig redan vilket gör det lättare för mig att se vad som verkligen är möjligt.
Jag berättade hur jag tänkte mig upplägget och fick ett gott råd av min handledare på vägen.. han visste att eleverna själva ville medverka så därför ändrade jag mina planer, så att de fick turas om att modella.

Detta hade jag annars tänkt mig vara en uppgift för min handledare.

Det visade sig att inte bara några utan hela klassen ville modella så jag ändrade tids-intervall så att alla skulle kunna få vara med.

De startade med entusiasm & började skissa, den som var modell fick själv bestämma posé. De snabba bytena innebar att eleverna fick jobba med att fånga kroppen i en rörelse istället för att fokusera på detaljer.

 Från början hade jag tänkt en modell där man mer kunde studera en kropp i stillhet under en längre stund, men nu förändrades förutsättningarna & det gäller att snabbt fånga kroppens uttryck, det vill säga:

Att se vad det är som händer!, Är hon påväg någonstans?, vad är det mest karaktäristiska i uttrycket?, Vad är det starkaste draget, det som symboliserar uttrycket?
Detta är frågor man kan ställa sig.

När jag går runt i klassen får jag många frågor kring kroppen & dess läge, Jag märker att de ser detta som en chans till att få förklaringar.

Ser att jag behöver anpassa mig till varje person beroende på vart i processen just denna elev är, jag behöver också förklara på lite olika sätt beroende på vem jag pratar med.

Min upplevelse är att det är nödvändigt att anpassa mig, annars skulle vi tappa varandra.

Hade jag fullföljt min planering fullt ut så tror jag ej att jag skulle fått alla eleverna med mig, jag vill att de ska känna sig delaktiga & att vi tillsammans bestämmer, det är då entusiasmen föds!

Förstår ändå att min planering var viktig att ha i bakhuvudet, Dock är det viktigaste att jag behöver vara lyhörd för att kunna förändra. Mitt mål med lektionen förändrades ej.

Lärande Kropp & Rum!

Hur förhåller sig läraren?

För mig blev det väldigt tydligt vilken betydelse förhållnings sättet har & vilka konsecvenser det skulle kunna få beroende på hur han förhåller sig, det sitter i hela kroppen-sättet han kommunicerar på alltså ej bara verbalt utan hur han placerar sig i rummet, hur han förstärker eller förminskar sitt sägande men hjälp av sin kropp, mimik osv..

Det jag såg i klassen var att flera elever utmärkte sig mer än andra genom sitt beteende. Jag noterade att en del hade ett stort bekräftelse behov & ville bli sedda på ett alldeles speciellt sätt, många hade också stora koncentrationssvårigheter. Såg elever som drogs till läraren trots att de ej hade lektion & ville befinna sig i hans närhet.

Vad berodde då detta på?
Vad var det som gjorde att de drogs till honom?

Det han gjorde var att tex, när en elev vinkade så vinkade han tillbaka oavsett om han var tvungen att avbryta det han höll på med för att han visste att den här eleven behöver bekräftas i vinkandet för att kunna fortsätta lyssna eller arbeta!

Han tog med hela klassen i det- Nu är det dags att vinka! alla med!

I och med att han fick med sig klassen i det visar han på att det är okey att vara olika & att ha olika behov, samtidigt som han också hjälper eleven vidare!

Han kände av vilka elever som hade det tungt & ställde då inte samma krav på dem, tex. var det någon elev som ville stänga in sig i sin mössa för en dag & ej vara helt närvarande så förstod han att de behövde en paus. Å andra sidan kunde han också se & sätta emot då eleven behövde en gräns.

Det han gjorde var att han problematiserade inte annorlunda beteende utan var följsam med eleven & med elevens behov.

Han gjorde så att olikheter blev som en tillgång i klassens lärande.

Frågan är ställd och

Jag tycker att frågan i sig är begränsande då den förmedlar att man bara upplever färg under bildlektionen.
Ser att bildämnet ej ska vara separat utan integreras i alla ämnen.

När vi skapar miljön i skolan behöver vi också fundera kring hur färg uppfattas, samtidigt viktigt att medvetandegöra vilken påverkan det visuella språket har.
Får vi ökad kunskap kring färgens inverkan så kan vi också använda det som ett verktyg i allt lärande & skapande.

För mig har det varit värdefullt när jag under min skolgång fått uppleva lektioner där man använt både det verbala & visuella språket. Många gånger har just det visuella gjort att jag förstått bättre.
En matematik lektion ute i det fria, mäta vinklar på hus, rita, skissa & måla.

Jag tror att det är viktigt att ej överföra färdiga tankar & svar utan uppmuntra varje individ till att tänka fritt utifrån sin egen upplevelse. För, visst måste vi tro på allas inneboende förmåga?

Har äntligen skapat en blogg! Dock inte så mycket mer, den ser förskräcklig ut. Inväntar HJÄLP! Återkommer.